Jag har nu skrivit cirka sextio sidor på min nya bok och har inte känt behov av att berätta om hur min historia utvecklas eller annat som har med mitt skrivande att göra och gruppen Författare på Facebook intresserar mig inte lika mycket längre. För att inte tappa bort bloggandet, som jag bland annat hade tänkt mig som en hjälp på vägen då jag får skrivkramp och vill reda ut mina tankar, så skriver jag nu lite på måfå - precis samma sätt som jag oftast tänker. Jag blir då påmind om hur mitt skrivande egentligen fungerar som bäst.
Skapande process
Det blir bäst resultat för mig om jag gör på samma sätt som då jag var ung och tecknade timmar i sträck. Intresset för att rita fanns redan som liten, och eftersom mina teckningar var långt ifrån huvudfotingar så ser jag det som om jag redan från början hade viss medfödd talang. Under åren utvecklades min teknik genom övning som gav färdighet. Det är nu mycket länge sedan, mer än femtio år, som jag satt med pennan i hand och försvann in i en annan värld innan jag vaknade upp för att det var dags för något världsligt.
Blankt papper
Skillnaden mellan mitt tecknande och skrivandet har varit att jag oftast började teckna på ett blankt papper framför mig. Det jag författat har däremot alltid startat som en idé som jag sedan skrivit ner. Ofta har jag vaknat tidigt på morgonen och skrivit något som förmodligen bearbetats i mitt undermedvetna under natten. På så sätt måste givetvis ett så pass stort projekt som en bok fungera, men att tänka mig scenarion som jag sedan beskriver fungerar sämre för mig än att spontanskriva och därefter rätta sådant som jag känner borde formulerats annorlunda.
Påminnelse
Jag borde nog ibland påminna mig om syftet med denna blogg: "Efter att ha släppt min debutbok så kände jag ett behov av att ha enklast möjliga blogg för att kunna brodera ut mina tankar runt publikationen samt för att ibland kunna skriva lite mer uttömmande om litterära spörsmål och sedan länka från Facebook, kanske kommer även ett och annat inlägg om mina nya berättelser." Jag måste också då och då påminna mig om att se skrivandet som en kreativ process som fungerar automatiskt när jag väl sätter mig ner för att skriva. Det är viktigt att lita på den inre kreativa kraften och tro på processen. Till sist en påminnelse om varför jag skriver den nya fiktiva boken som är långt ifrån debutboken. Jag vill helt enkelt testa om jag kan få ihop en påhittad historia som är intressant för andra att läsa.