I min första bok hade jag två huvudpersoner och skrev i jag-form med två olika "jag" eftersom mitt berättade växelvis utgick från mitt eget och även min brors perspektiv. Det blev svårt och jag krånglar nog till det för läsare som ibland kanske inte har full koll på vem som är vem i min debutbok. Trodde jag löste problemet genom att använda kursiv stil då "min bror" berättade, men är inte säker på att jag lyckades.
Huvudpersonen blev tredje person
Jag beslöt mig i min nya berättelse för att skriva i tredje person, vilket innebär att man utifrån huvudpersonens perspektiv återger vad som händer - hur den personen känner och upplever sin omvärld. Ett problem uppstod dock då jag skulle välja mellan presens (det ömmar på den punkt där sparken hade träffat) eller imperfekt (det ömmade på den punkt där sparken hade träffat).
Det handlar om långdistans
Jag tänker att det man skrivit givetvis ska vara så språkligt rätt som möjligt från början, men ibland tror jag att man sätter upp hinder genom sin iver att skriva felfritt. Det är inte häcklöpning utan ett maratonlopp eller kanske ett vasalopp med många blåbärskontroller som det handlar om för en ovan berättare. Efter varje kapitel bör man stanna upp, fundera och göra om för att det ska bli eller kännas rätt. Har man en kunnig person att "hålla i handen" så blir det kanske ännu bättre.
Kör på känsla
Skrivandet handlar om personlig stil och det är ju känslan som är viktigast, så även fast det inte alltid är grammatiskt rätt är det första man skriver ofta bra ur språkligt perspektiv förutsatt att man har någorlunda språkkänsla. Inte alla har en "fröken rödpenna" hemma (min hustru), vilken jag dock inte använder mig av till mina bloggar, men kanske finns det någon i din närhet som kan hjälpa dig eller så hittar du korrekturläsningsgrupper på Facebook alternativt använder ChatGPT.