Många som skriver böcker har inte utbildning för författaryrket och det fanns förr i tiden heller ingen komplett universitetsexamen för blivande författare. En del läste litteraturhistoria efter gymnasiet och det har länge funnits skrivarkurser för de som önskar utveckla sina ‘skrivarkunskaper’. Idag finns en författarskola på universitetet som omfattar två år och är ett konstnärligt ämne vilket kan ingå i kandidatexamen med litterär gestaltning som huvudämne samt en uppsjö skrivarkurser.
Motivationen största drivkraften
När jag startade min författarlya så var jag inte fokuserad på att bli publicerad. Jag ville bara berätta egna historier för att det var roligt och om det jag skrev föll i god jord så skulle det bara kännas som en bonus. På vägen har känslan och ambitionen förändrats till en målsättning att bli publicerad och kallad författare, även fast vem som helst som skrivit en bok får använda sig av titeln. Den som inte blivit utgiven av ett traditionellt förlag utan använt sig av egenutgivning eller betalt ett hybridförlag har inte blivit bedömd och erkänd som författare, vilket jag ser som en form av examen. För mig spelar det därför ingen roll hur mycket en bok har sålt som inte givits ut via ett traditionellt förlag.
Alla har rätt till sin åsikt
Jag ser benämningen författare som ett erkännande snarare än en självutnämnd titel och det erkännandet får man av professionella yrkesmänniskor på traditionella förlag, inte av sina läsare. Märk väl att min definition av ‘författare’ ovan är en personlig åsikt och att jag ger alla rätt till sin uppfattning - även att kalla sig författare om de bara har skrivit en bok. Jag tycker annars att Sveriges författarförbunds krav är rimligt. För att bli medlem i SFF krävs att man givit ut minst två böcker och liknande inträdeskrav finns i andra länders motsvarande organisationer även fast det kan vara två dåliga böcker som ingen köper. Frågan är om det är någon större idé att skriva böcker om ingen köper dem. Författare är emellertid inte en juridiskt skyddad titel så det är fritt fram att kalla sig ‘författare’, läs gärna en artikel till för att få mer insikt i ämnet här.
Grundläggande syften viktigast
Några av mina grundläggande syften med skrivandet är att ha roligt samt kommunicerar mina idéer och tankar. Just nu handlar det även om ett test av min förmåga innan jag blir för gammal. Kan jag skriva en berättelse som intresserar andra än mina närmaste? Det finns givetvis många anledningar till att vilja skriva, men jag tror att det oavsett varför man vill skriva så är det viktigt att stå på en stabil och verklighetsförankrad grund. Hybris eller dåligt självförtroende är ytterligheter. Däremellan så är det en balansgång. Det är inte fel att glädjas åt små framgångar som att vinna en novelltävling, men det är ännu viktigare att kunna ta ett bakslag. Min målsättning är varken att bli rik eller att få makt och världen går inte under efter en refusering.
Bild: www.chatgpt.com