Jag har fått hjälp av författare Rita Isacsson med språkgranskning av manuset till min kommande bok "Värvad till dubbelagent". Under vårt samarbete stod det ganska snart klart för oss båda hur olika berättarstilar vi hade och att de gemensamma nämnarna var det svenska språket, färg & form samt lusten att berätta. Rita skriver med lätthet, använder ett mustigt och färgsprakande språk, målar orden med spontana känsloladdade penseldrag. Jag bygger mina berättelser steg för steg med spänningsmomentet i fokus, steg för steg utan ritning i manusform. Ta även gärna ett titt på Rita Isacssons hemsida.
Skriva, en formlek
Att skriva är först och främst en formlek för mig, en lek med estetik och uttryck. Jag skriver för att få prova mig fram med ord och form. Att få gestalta känslor, stämningar, hitta den rätta tonen ... ja, att få leka med orden helt enkelt.
Jag ser på skrivandet som en konstart, ett kreativt experimenterande, och jag kan se att just leken med det visuella har tagit sig många olika uttryck hos mig själv genom åren. Väggar har målats om till förbannelse, möbler har bytt plats från dag till annan… Ett tag var det oljefärgerna som fick leka och ett antal alster som skapades under målarperioden pryder nu mina olikfärgade väggar.
Att resa älskar jag men inte att planera inför resorna, tur att jag har en man till det. Men jag är bra på att dokumentera äventyren och återigen, där kommer det där skapandet in. Välja bilder, sammanfoga dem till något estetiskt tilltalande … färger, storlek, form och så text på det. Albumen, de bestående bildbevisen på att det man tror sig ha upplevt faktiskt stämmer, de är mina formlekar.
När jag upptäckte den digitala världen (väldigt sent ska jag erkänna) häpnade jag över de nya möjligheterna att skapa konst i datorn. Jag tog det så långt att det kom att bli mitt jobb under en period. Bilder, ord, rörlighet … vilka möjligheter!
Men när jag för några år sedan frisatte en massa tid genom att bli pensionär, ja då var det dags för en ny formlek. Skrivandet!
Formleken är själva drivkraften för mig. Men självklart behövs en god berättelse, vilket är den stora utmaningen. Det kommer nog aldrig rassla ut någon deckare från min penna (varken den digitala eller den fysiska). Inte heller fantasy eller science fiction, det är inte min grej. Nu kan jag förstås inte skryta med att det hittills har ramlat ut så mycket över huvud taget som har resulterat i en faktisk bok med prasslande papperssidor och illustrerade bokomslag. Bara gudarna, och ni som själva faktiskt fått ihop alla de tusentals nedplitade orden till en hel bok, vet hur lång vägen dit är. Men efter att ha smugit ut en liten reseskildring och en biografi vågade jag till slut ta mig an en skönlitterär text.
”En enkel till Galápagos” blev min debutbok i den genren och man skulle väl närmast kunna kalla den för en psykologisk relationsroman, eller kanske en mörk feelgood.
Jag skrev inte scenerna i någon linjär ordning. Nej, slutscenen knackade på först och sedan jobbade jag mig sakta fram till början. Med lite hopp och skutt däremellan när någon genial scen oförhappandes kunde uppenbara sig.
Då berättelsen till stor del utspelar sig på Galápagosöarna åkte jag dit för research. Hmm, det kan möjligtvis ha varit så att jag först bestämde mig för att åka dit och därför lät boken utspela sig just där, men vem sjutton bryr sig? Hur som helst, en oförglömlig resa i en miljö som försåg mig med både ord och bilder, färger och dofter. Fyllde mig själv med inspiration och boken med stoff. Så där slog jag verkligen två flugor i en smäll … plus ytterligare några hundra på en fluginvaderad strand.
Min nästa bok kommer att utspela sig under en safari i Afrika, där jag för övrigt har tillbringat mycket tid under de senaste åren. Den lutar mer åt thrillerhållet, en berättelse om både utsatthet och besatthet, vilket blir en ny utmaning.
Vi som gillar att skriva har förstås alla vårt eget sätt att få orden levande men jag tror ändå att vi kan mötas i just formleken. Den har inga givna regler, lämnar uttrycket åt var och en att experimentera med. Så vi behöver inte hitta varken vinnare eller förlorare. Vi är alla fria att välja våra egna ord och uttryck!